janna_vit_w350
IMG_6960

Janna har studerat grafisk formgivning, kläd- och glasdesign på Konstindustriella högskolan (Konst. Mag.) och har arbetat med en variation av kreativa projekt. Hon är även författare. Janna har en passion för att förstå hur kropp och medvetande hänger ihop och startade sin bana med att läsa biologi.

Allt började med ett stort rum i barndomshemmet som var fyllt av papper, pennor, målfärger, lera, tyger och två symaskiner. Det blev teckningar i mängd och massor, hemsydda kläder, grafik och skulpturer. Senare blev det fotografier, handblåst glas och planering av kläder. Det blev kolumner för en dagstidning, böcker och dragande av målningskurser.

Böcker

pinkorbitproduction_vinterbad

Vinterbad

Vinterbad är en parallell kärleks- och sjukdomshistoria och en bok med stark kroppskänsla. När tillvaron är osäker skärps sinnena, både för vardagens vardagligaste detaljer och för kärleken.

Läs mer på Sets sida

pinkorbitproduction_buktalaren

Buktalaren

Jannas andra roman Buktalaren är en berättelse kryddad med färg, sinnlighet och eftertanke. Det indiska nuet och mytens och sagans Indien varvas med en skildring av dået och huvudpersonens uppväxt i Finland.

Läs mer på Sets sida

pinkorbitproduction_utan

Utan

I antologin on barnlöshet finns de som sörjer och rasar över sin situation och de som har försonats med den. Här finns de frivilliga och de ofrivilliga och de som fått ompröva vem de är och vad de vill göra i livet.

Läs mer på Sets sida

Besatt omslag_tryck-2.pdf

Besatt

Passion är ett finare, mer uppklätt ord för besatthet. Och det är väl inget fel i att vara passionerad? I den här antologin skriver tretton skribenter lättsamt och finurligt om sin besatthet och sina fixeringar.

Läs mer på Adlibris sida

flummigt_w1440

Flummigt disciplinerad

Jag visste inte längre var linjerna gick då de hela tiden försatt något annat. Något helt annat i sitt innersta väsen än förut. Jag ville bestrida. Där jag höll på att landa. Men det lyckades inte längre.

Man har inte exakt likadan hörsel alla dagar, så upprepning är viktigt menade Martin Kantola som konstruerade mikrofoner och högtalare. Han jagade det perfekta ljudet, den tysta kyrkans hela akustik redan innan orgeln började ljuda. Mätningar kan ge två olika högtalare identiska kurvor, men likafullt kan de låta helt olika. Hemligheten med att utveckla högtalare var enligt Martin att lyssna på musiken, inte på själva högtalarna. Man skall vara flummigt systematisk och kunna disciplinera öronen. Det fanns inga magiska kablar, bara en massa små vägskäl under tillverkningen som i bästa fall ledde fram till det perfekta ljudet.

Gårdskarlen som bodde ovanför mig klippte sin gräsmatta. Han tittade allt emellanåt upp mot mitt fönster och log, stod en stund stilla och rökte en cigarett. Skalade med en pinne bort klumpar av gräs som hade fastnat på gräsklipparens klippblad och krattade bort det korta fuktiga grässtråna som låg spridda över den nyklippta mattan. Solen sken igen efter en kort stund av regn. Varför ville jag inte det som jag landade i? För att det såg annorlunda ut än vad jag hade tänkt mig?

En stillsam diskstund kvällen innan och oro för att jag inte längre skulle villa då jag verkligen släppte. Inte villa ha en man, inte villa ha allt detta jag fyllde mina dagar med för tillfället. Inte villa så mycket överhuvudtaget. Bli och sitta och stirra vid mitt fönster. Att nöjdheten som hade börjat stiga in skulle utplåna mänskliga behov som sammanband mig.

Jag hade hamnat där många gånger förr. Men inte stannat för att lugnet hade gjort mig förvirrad och rädd. Men den här gången tänkte jag inte vika undan. Och förenkla. Utan vänta. Tills det verkligen lugnade sig. Varje ord kravlade långsamt ut och visade sin skepnad. Kroppen lutade stadigt mot ryggstödet på min kontorsstol. Grannen och hans cigarett hade gått in.

Jag stod på min trappavsats en stund. Blickade ut över trädgården och tittade med kisande blick på alla de körsbärsträd jag tidigare inte hade kommit ihåg att nämna då någon frågade vad som växte på min gård. En tall och ett körsbärsträd, hade jag sagt vad det gällde träd och sen börjat med min utläggning om bärbuskar och perenner som jag befarade att inte så många egentligen var intresserade av. Hur många körsbärsträd var det egentligen? Risiga och vilt växande, insnurrade i varandra och några lönnar, små och stora, i alla fall ett dussin? Jag tittade upp mot kronan på det största som växte knaggligt uppåt rakt på gränsen till min grannes gård. Det hade inte så mycket löv då det skuggades av annan vegetation och fick för lite ljus. Halvt undangömt stod det där. En stor del av grenverket såg torrt och risigt ut och det var högre än det jag kallade för mitt körsbärsträd. Tänk att jag inte hade upptäckt det här förut.

Jag smakade ännu en gång på orden från artikeln om högtalarna i Hufvudstadsbladet tills jag stannade upp med bara två destillerade ord kvar. Flummigt disciplinerad. Sällan hade jag stött på ett så bra uttryck. Kort och koncist. Men samtidigt, inkluderande.

Tusch och vattenfärg 2004

tusch_vattenfarg_2004_03
Janna kuvat 8
Janna kuvat 9

Metallgrafik 2013

pinkorbitproduction_blåa2 - 1
metallgrafik_01